Pages Navigation Menu

I huvudet på nobelpristagaren

35 år gammal lade han fram sina upptäckter om dopamin i hjärnan. 43 år senare belönas göteborgaren Arvid Carlsson med nobelpriset i medicin. Hur håller sig denne knivskarpe 77 åring alert? Och vad finner han i hjärnan förutom kemiska ämnen? Själen, medvetandet…? Dagarna innan nobelmiddagen år 2000, publicerades min intervju i ICA Kuriren.

Läs den som pdf från tidningen: Nobelpristagare Arvid Carlsson i ICA

Eller här nedan som ren text.

 

Jag har haft tur hela vägen

Fracken är framtagen, medaljerna putsade, rummet på Grand Hotel bokat. Om några
dagar tar Arvid Carlsson emot nobelpriset i medicin. ICA-kurien fick ett samtal
om livet och forskningen med denne fullt verksamme 77-åring.

Av Titti Thorsell Foto: Johan Hedenström

För kolleger och medarbetare är han känd för att vara krävande, envis och snabb. En “fighter” som stått på sig när han mött motstånd i den kritiska akademiska världen. Men hans ödmjukhet och sympatiska personlighet är minst lika omtalad, vilket också kommer fram under intervjun. Han tar emot i biblioteket på sin arbetsplats Farmakologiska institutionen i Göteborg.

– Tur. Ofattbar tur, hela vägen fram till priset, säger han själv och pekar på att han var lyckligt lottad som tillsammans med tre syskon fick växa upp med kärleksfulla och uppmuntrande föräldrar. Att han haft tur som träffade Ulla-Lisa, också hon läkare, och precis som Arvids mamma valde Ulla-Lisa att prioritera familjen och helt stötta maken i hans forskning. Tur hade han också den gången när han fick gästforska hos Dr Brodde i USA 1955, vilket fick honom att ändra forskningsområde, från skelettets ämnesomsättning av kalcium till att rikta in sig på hjärnans signalsubstanser.

För den unge Arvid var forskarkarriären självklar.

– Jag praktiserade ett år som läkare och tyckte det var väldigt stimulerande att träffa patienter, men jobbet som underläkare var för mycket rutin. Behovet av frihet, att själv bestämma arbetsuppgifter och att inte vara bunden vid tider drev mig in på forskarbanan, säger Arvid Carlsson som har att brås på.

Akademiker från Lund

Uppvuxen i en akademisk övre medelklassmiljö i Lund, där pappa Gottfrid var professor i historia. Mamma Lizzie tog en fil. mag. i litteraturhistoria och blev sekreterare åt maken när de fyra barnen var så stora att de klarade sig själva. Under lediga stunder forskade hon om kvinnans rättigheter under medeltiden. När hon blev änka vid 71 års ålder, intensifierar hon arbetet med forskningen, som året därpå kröntes med utmärkelsen hedersdoktor
vid Uppsala universitet.

Alla barnen Carlsson blev akademiker; de två äldsta valde humaniora som föräldrarna, medan Arvid och hans sju år yngre bror valde medicin.
Före 1950 visste man överhuvudtaget inte hur hjärnan fungerade eller hur överföringen av information mellan nervcellerna gick till. Man trodde det var på elektrisk väg. Arvid Carlsson bevisade att det fanns ett kemiskt ämne som spelade en stor roll och det hette dopa. Dopa är modersubstansen till signalämnena nordadrenalin och dopamin, ämnen som reglerar stämningsläge, ångestnivån samt den motoriska och mentala aktiviteten.

Själv förskonats

Sedan USA-resan 1955 har Arvid Carlsson hängivet arbetat med att kartlägga kemin bakom psykiska sjukdomar som schizofreni och depressioner samt neurologiska sjukdomar som Parkinson. I samarbete med olika läkemedelsföretag har han och medarbetarna tagit fram mediciner som hjälpt miljontals människor med dessa sjukdomar världen över till ett drägligare liv. Drivkraften bakom har varit nyfikenheten och glädjen av att det man upptäcker kommer andra till hjälp.

Själv har han förskonats från psykiska åkommor som depressioner och ångest.

– Man har ju varit förbannad, ledsen och allt möjligt sådant som är inom normalvärdet. Men det är klart har man en stor familj så ser man olika exempel på både det ena och det andra, men inte av allvarligare art.

Han har fem barn, tre pojkar och två flickor, samtliga välutbildade och duktiga inom sina områden. Yngsta dottern Maria går i pappans fotspår och är idag docent i farmakologi. Äldsta dottern Lena är vetenskapsskribent. Tillsammans med henne skrev han boken “Hjärnans budbärare”.

På frågan vad han vill förmedla till sina barn och åtta barnbarn, svarar han snabbt:

– Att inte ge dem en föreställning om att jag förväntar mig att de ska göra karriär och bli något märkvärdigt. Jag hoppas att de ska få harmoniska och lyckliga liv. Det hänger på dem, deras val. Man ska inte ge råd, om de inte själva uttryckligen kommer och vill ha det. Som förälder ska man finnas till hands.

Disträ professor

Vid en tillbakablick kan han se att han varit starkt fokuserad på sin uppgift. Vardagsbestyren har han glömt som en typisk disträ professor. Familjen och barnen kom nog också lite i skymundan de första åren. Däremot har de yngsta fått lite mer tid. Som en medarbetare uttrycker det: ‘‘ Han lever i forskningen. ’’ Och Ulla Lisa är alltid vid hans sida. Arvid och Ulla-Lisa är ett.’’ Med ett kluckande skratt bekräftar han medarbetarens iakttagelse:

– Du kanske undrar hur sjutton det kan gå ihop? Ulla-Lisas hela ambition har verkligen varit inriktad på familjen. För mig har det varit alldeles otroligt gynnsamt.

De senaste decennierna har Ulla-Lisa Carlsson assisterat sin make i forskningen, hållit i korrespondensen, läst och kritiserat manuskript och fungerat som bollplank.

Ingen sport för Arvid

Fritidsproblem har aldrig existerat.

– Trädgården i stan intresserar mig inte alls, däremot tycker jag om göra saker på vår vildvuxna tomt på landet.  Såga ned träd för att få utsikt över havet, det gillar jag, lagom fysiskt arbete. Jag har också planterat björnbärsbuskar.
Att sporta ligger inte för nobelpristagaren. Jogga tror han inte alls på. Promenader när det är fint väder, däremot, är trevligt. Stress har aldrig varit något större problem. Arvid Carlsson talar om sig själv som en trygg person, med stor självtillit, något som stärker den intuition som spelat en stor roll i hans forskning.

Var i hjärnan finns intuitionen?

– Det vet vi inte. Jag ser intuition som spridda fragmentariska iakttagelser som man får en känsla hänger ihop, en slags gissningslek. Man kan inte heller peka ut en särskild del av hjärnan där själen sitter. Själen involverar säkert stora delar av hjärnan, ett samspel som på något sätt integrerar en funktion man kan kalla själ.
Arvid Carlssons farfar var kyrkoherde i Smålands Burseryd. Själv är han inte religiös, fast som barn hade han sina funderingar.

– Jag brukade gå med pappa i kyrkan och tänkte mig en framtid som ärkebiskop. Han tar en liten paus och fortsätter:

– Universum, oändligheten och oändlig tid, är märkvärdigt. Och allt det andra, som har med biologin att göra, är ofattbart. Att lägga till att det finns en gud som styr alltsammans, gör inte så stor skillnad. Allt är ändå ett stort mysterium.

Vitaminer och mineraler

Tillbaka till forskningen. De nervceller som framställer just de ämnen som Arvid Carlsson forskat om är särskilt ålderskänsliga. Vid ogynnsamma förhållanden kan de öka risken för Parkinson, depression och Alzheimer. Hur håller professorn själv sina nervceller i trim?

– Jag tar en multivitamintablett om dagen och en extra med selen och E-vitamin. Social och intellektuell stimulans är viktigt. Och att man håller sig i rörelse.
Ett glas rödvin om dagen, tror han inte heller skadar. I dessa dagar har det firats mycket i champagne. Och mer lär det bli på Nobelfesten. Det enda lilla bekymret han har inför den stora begivenheten är hur han ska få med hela sin stora familj, inklusive de äldre barnbarnen, på festen. Årets Nobelpriser delas nämligen av rekordmånga mottagare, vilket har inneburit att man begränsat antalet anhörigbiljetter. Men medicinpristagaren från Göteborg har beklagat sig hos Nobel-kommittén och fått två extra, sammanlagt tolv utöver makarna Carlssons.

– Jag har inte slutat tjata om att få några till, säger han.

En av de tolv biljetterna är vikt till hans avlidne forskarkollegas hustru, Ulla Hillarp.

– Nils-Åke Hillarp och jag samarbetade väldigt nära. Om han levt tio år till hade vi fått priset tillsammans.

Han verkar avspänd och tar det med ro. Lugn var han även när han fick fått beskedet om Nobelpriset på telefon. Han har tidigare fått andra prestigefyllda utmärkelser, och överraskades över att Nobelpriset gav så mycket större reaktioner från omgivningen. Att över en natt bli världskändis och överösas med blommor, inbjudningar och gratulationer, tar han med blandade känslor. Han känner sig lite främmande i det massmediala rampljuset, där det är hans person som lyser och inte forskningen som belyses.

– Men det är inte var dag som man får nobelpriset, säger han och ler mjukt.

 

Personruta

Namn: Per Arvid Emil Carlsson

Ålder: 77 år

Född: 25 januari 1923 i Uppsala, uppväxt i Lund

Familj: Hustru Ulla-Lisa, fem barn och åtta barnbarn

Bor: Villa i Änggården i Göteborg

Yrke: Professor emeritus och VD i forskningsbolaget A Carlsson Research AB, som bildades den 1 april i år i samband med att 6:e AP-fonden gick in med 60 miljoner kronor för att driva forskningen vidare.

Fritidsintresse: Musik, klassisk och New Orleans Jazz

Aktuell: Nobelpristagare i medicin

Tidigare utmärkelse: Bland annat, japanska motsvarigheten till
nobelpriset – The Japan Prize , italienska vetenskapsakademiens förnämsta utmärkelse, Premio Internazionale “Antonio, en av Danmarks
främsta vetenskapliga hedersbevis – Lundbeckfondens forskarpris, The Lieber Prize

Nobelpristagarens intensiva dagar

6/12 Tar han och hustrun flyg till Stockholm, där de mottas av professor Hans
Jörnvall från Nobelkommittén som med limousin för dem till Grand Hotel.
8/12 Håller han nobelföreläsning på Karolinska Institutionen, inför
professorer, studenter och pristagarnas anhöriga.
10/12 Nobelfest
11/12 Middag på slottet med kungen som värd
13/12 Lucia-middag som arrangeras av Medicinarföreningen
14/12 Hemfärd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *