Pages Navigation Menu

2,5 åring körde bil över kajkant

Nyhetsklippen taggad 5

 

“Barn rattade golfbil över hamnkaj” (GP) …Nyhetsklippen har berört många, inte minst vår familj. Mamman räddade sin son, vårt barnbarn. Läs om katastrofen som fick ett lyckligt slut. 

Kasper, knappt 2,5 år gammal, älskar bilar stora som små. Att åka bil är höjdpunkten och i handen har han minst en bil med sig, nästan alltid. Att köra farfarsbilarna på Liseberg är fest för Kasper och det gjorde han på onsdagen, fem dagar innan den dramatiska händelsen på Donsö i Göteborgs skärgård som kunde kostat hans liv.

21 juli är en av sommarens ljuvligaste soldagar. Klockan är 10 på förmiddagen. Mamma Christine och Kasper ska hämta vännerna Andreas och hans barn Kerstin och Bertil, sju respektive fyra år gamla, som ska komma till ön för en baddag. Christine lånar sin farbrors golfbil och kör ner till hamnen. Färjan har anlänt och vännerna går på kajen. Christine stannar framför dem och omedelbart börjar bilen stuvas.

NÄR PACKNINGEN är lastad lyfts Kerstin upp på golfbilens flak där hon ska åka tillsammans med sin pappa. Kasper springer fram till förardörren med Bertil i hälarna och börjar klättra in den vägen för att ta sig upp till passagerarsätet. Christine ställer sig i dörröppningen på förarsidan, med en hand på bilens tak och en hand på bildörren, och väntar på att de båda pojkarna ska komma på plats. Plötsligt sätter bilen av, rakt mot kajkanten. Kasper har tagit spjärn för att komma upp på passagerarsätet och av misstag ställt sig på gaspedalen. Nyckeln sitter i och elmotorn drar genast i gång.

Christine griper instinktivt tag i dörrkarmen för att stoppa ekipaget men motorn är stark och handbromsen klen. Hon tappar greppet, ramlar framstupa mot asfalten samtidigt som hon ser hur bilen med sonen i hög fart voltar över kajkanten. Bilen faller 2,5 meter ner mot det grumliga vattnet och sjunker snabbt mot botten, på 5 meter.

Här försvann bilen ner i djupet. Christine står några meter bort från dä skärgårdsbåtarna lägger till. Märken efter golfbilen syns på det låga kraftiga stoppräcket som inte kunde stoppa bilen.

Här försvann bilen ner i djupet. Christine står några meter bort från dä skärgårdsbåtarna lägger till. Märken efter golfbilen syns på det låga kraftiga stoppräcket som inte kunde stoppa bilen.

– JAG SIKTADE IN mig på bilens vita tak och måste ha beräknat exakt vad jag skulle dyka för att nå dörröppningen. När jag kom fram stack jag in handen och fick tag i honom, om det var en arm eller annan kroppsdel vet jag inte, säger Christine. Hon vet att hon agerar kallt i kritiska lägen och minns att hon sparkade av sig skorna innan hon kastade sig i.
–Det var inte ett medvetet beslut, bara något jag gjorde. Jag vet att jag simmar sämre med skorna på.

Så fort Christine fått Kasper över ytan gallskriker han. Han hade inte förlorat medvetandet. Hennes älskade Kasper är oskadd. Men Bertil är borta! Hans pappa Andreas är i vattnet och har försökt dyka efter sin son. Christine ser hur hans panik växer. Hon lämnar över Kasper och fortsätter att dyka efter Bertil. Hon har förutom dykcertifikat övat en del fridykning. Kjolen är i vägen så den åker av. Sikten i vattnet är obefintlig. Det är mycket lätt att förlora orienteringen när man dyker ner.

FOLK PÅ KAJEN har larmat SOS.  10.08 kom larmet till Sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg om att två barn följt med en golfbil över kajen på Donsö. Det blir ett av sommarens största pådrag, två räddningshelikoptrar, båtar från räddningstjänst och ambulansvård samt räddningsdykare rycker ut.

Flera personer har nu kommit till undsättning och dyker i det grumliga vattnet. I hamnen flyter väskor och annat som fanns på flaket.

Efter ungefär 10-15 minuter inser någon att den lille fyraåringe Bertil står på kajen och liksom andra tittar på uppståndelsen. Hans storasyster Kerstin, som handlöst ramlat baklänges från bilflaket och slagit i ryggen, gråter. Båda barnen får tröst och hjälp av människor som skyndat fram.

SOM ETT MIRAKEL är dramat över. Alla är i livet. Ingen är allvarligt skadad. Ambulanshelikoptrarna återkallas. Räddningsdykarna som just dykt upp får istället uppdrag att förbereda bärgning av golfbilen.

Samtliga fem sätts i ambulansbåten och åker sedan med ambulans till barnakuten på Östra Sjukhuset. Kasper är förtjust över att få åka “wii-ååå, wii ååå”.

Omskakade men otroligt lättade. En svullen kind och några små blåmärken är det enda synliga på Kasper efter den förfärliga olyckan. Mamma Christine har rejäla skrapsår på ett knä, ena foten och handen efter ha släpats efter bilen.

Omskakade men otroligt lättade. En svullen kind och några små blåmärken är det enda synliga på Kasper efter den förfärliga olyckan. Mamma Christine har rejäla skrapsår på ett knä, ena foten och handen efter ha släpats efter bilen.

– Han hade gärna åkt ambulanshelikopter, men ambulansbåten och att sen få åka en riktig ambulansbil var också spännande, säger Christine, i ett försök att se det från den ljusa sidan. Kaspers absoluta favoritbil bland alla leksaker är ambulansbilen som både tjuter och blinkar.

– JAG OCH ANDREAS är mycket tacksamma för all hjälp och de insatser som gjordes av människor i närheten och av räddningstjänsten. På sjukhuset tog de väl hand om Kasper. Man undersökte hans syresättningsförmåga för att utesluta vatten i lungorna, vilket kan orsaka så kallad torrdrunkning, säger Christine. Kerstin, som föll från flaket, fick sin rygg undersökt.

Dagen efter följde Christine de vanliga rutinerna och försökte skapa ett lugn runt dem. Kasper pratade som vanligt över telefon med sin pappa Linus som då var i Kina. Familjen gick till stranden och Kasper tyckte det var lika roligt att bada som innan. Christine funderade på hur små barn kan bearbeta trauman och kontaktade BVC där hon fick tala med en barnpsykolog. Någon dag senare gick de och tittade på den demolerade golfbilen. Framrutan var krossad, taket intryckt och hela karossen hade fått rejäla skador.Bilens framruta liten

– GÖSTAS BIL ÄR TRASIG, sade Kasper och mamma Christine tröstade: ”Den kommer att bli bra igen.”

Första nätterna sov Kasper oroligt, vaknade någon gång i en mardröm och skrek ”mamma ta bort vattnet”. ”Mamma är här och vattnet är borta”, svarade Christine. Hon lyssnade noga på hans prat och funderingar om bilen och vattnet. Hon upprepade många gånger att ”Mamma simmade och tog upp Kasper”, att hon också var rädd men att allt nu är bra. Ibland reagerade han med oväntade utbrott, ilska eller gråt. Då fick han mammakramar. Kasper pratade med oss andra vuxna om händelsen och vi lyssnade och lugnade.

MÅNGA FRÅGOR och ”om” ältades, inte bara av oss nära och kära. Händelsen har berört. En av sommarens ljuvligaste dagar kunde blivit vår svartaste dag. Olyckor av detta slag har sällan en lycklig utgång. Vi är oerhört tacksamma. Christines närvaro och vattenvana var i detta ögonblick ovärderligt. Hon räddade sin son och vårt barnbarn.

En golfbil har låga hjul och är ganska lik de harmlösa farfarsbilarna på Liseberg, men olyckan har fått många golfbilägare att fundera på säkerheten. Golfbilen har fått ersätta den gamla flakmoppen på flera skärgårdsöar, men den erbjuder inte de säkerhetssteg som en vanlig bil erbjuder, till exempel  så saknas ett neutralläge. Bilen är aktiv så fort nyckeln sätts i låset.

DEN FÖRSTA AUGUSTI inleddes Donsös årliga hamnfest. Christines farbror och faster, Gösta och Sissel, som är bofasta på ön passade då på att offentligt tacka de som utan tvekan kastade sig vattnet för att rädda liv och alla andra som engagerade sig.

TACK!

Text: Titti Thorsell en lycklig farmor

Mitt brev till Drottning Silvias barnsjukhus

Sjukvården missade den skadade mamman

Tänk Er in i denna situation. Du har precis varit med om en mycket dramatisk upplevelse. Din 2,5 årige son följde med en bil ned på fem meters djup i en hamnbassäng. Du har sådan sinnesnärvaro och kraft att du dyker ned och lyckas rädda honom från drunkningsdöden.

När de två kommer upp till ytan saknas kamratens fyraårige son. Hon överlämnar sitt räddade barn och ger allt vad hon kan för att leta efter det andra barnet i det grumliga och mycket svårnavigerade vattnet. Det pågår i tio till 15 minuten innan man upptäcker att den försvunne gossen står på kajen. Alla är i livet.

Samtliga inblandade transporteras med ambulansbåt och senare med bil till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus där barnen tas väl om hand.

MAMMAN SITTER I våta kläder, har sår på händer och blöder ymnigt från skador på ena benet och foten. Hon är självfallet också i ett slags chocktillstånd och i behov av omvårdnad eller i vart fall lite omtanke. Ingen frågar henne hur det är med henne? Om hon behöver byta sina kläder? Om såren kan plåstras om?

Hon är naturligtvis oerhört tacksam för att sonen blir väl omhändertagen. Han är i livet! Det viktigaste av allt. Och det är ju ett sjukhus för barn, ett barnsjukhus.
Men tänk om det varit i mars, att hon dykt i iskallt vatten och senare behöva sitta där med våta kläder. Nu är det juli. Det är varmt och kläderna torkar efter några timmar, men så värst rena är de nog inte.

HON SJÄLV FÖRSÖKER stoppa blodflödet så gott det går. Inte heller är det någon som pratar med mamman om hur man hanterar sådana här traumatisk upplevelse med ett litet barn. Hon frågar personalen. Den läkare som hjälpte dem går för att leta efter en kurator men säger att det finns ingen att tillgå just då.  Mamman önskar tio minuters rådgivning, om hur hon ska hantera sitt barns reaktioner efter denna dramatisk händelse. Något som man tror att ALLA som jobbar på en barnakut har grundläggande kunskap om. Men sjukvården kunde inte svara utan hänvisar till BVC.

Jag är farmor till barnet och min svärdotter är min hjältinna. Jag vet att hon hade ont av skadorna, att det tog lång tid innan det besvärliga såret på hennes knä var läkt och jag vet när hennes reaktion över den starka upplevelsen kom.

Jag skriver till Er för att jag vill ni ska veta och min förhoppning är att det inte är förgäves, att det ska komma in på vårdens checklista. Från min sida handlar detta påpekande om kvalitetssäkring. Det är så lite som behövs, medmänsklighet helt enkelt. Vanlig omtanke och empati.

 

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *